ingen nyhet

det är ju ingen nyhet att jag inte vill jobba imorgon.

känner väldigt stor olust.
Jag lämnade jobbet fredagen innan jul i ett kaos.
Imorgon går jag tillbaka, i en kropp som sover 12 timmar och känner att den kan sova 4 till. Utan problem.
I en kropp som hjärnan och kroppen, inte har något samarbete.

Jag känner något, men kan inte sätta fingret på vad det är.
Förutom, att jag inte vill.

Hade jag kunnat?
Ja, helst hade jag velat vara hemma. Hela tiden.
Inte gå ut.
Gå i affärer i en timma, ja de kan vara ok.
Men helst med Per, även fast jag får psykbryt på honom ibland i affärer så vill jag att han ska vara med. Är han inte med, blir det inget av. Jag behöver honom.
Fast jag vill gärna va själv med, men "orkar inte". Sällskap måste jag ha, men
orkar knappt att sällskapa iallafall.

Jag har en känsla, som sagt, men får inte ihop det. Jag vet inte vad den säger.
Jag vet att jag har pnaik att jobba imorgon.
Jag laddar för en 8 timmars dag, så jag bara kan va ledig på tisdag. Och bara vara hemma. och bara vara.

Jag orkar inte ha press, jag orkar inte ha stress. Jag orkar inte vara här o där o mittemellan.
Jag orkar inte fixa o trixa o dona o dola. Jag orkar inte tänka steget längre.

Jag tror, att min kropp får nog. Nog av jobbet, och visar det med hårda slag, full kraft.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Jag tvingar mig att inte ställa in lunchdejt med finaste flickorna. Älskar att umgås, men är helt slut sen. Men dock påfylld av kärlek. Men trivs bäst hemma. Ensam och med Per. Det är den nivån jag orkar.

Tove fyller 1 om en månad, på tisdag, pallar knappast inte hennes kalas, men en annan helg, åker vi dit, men det är ett jättestort hinder. Men bo på hotell alt hos tove, få umgås medTovetutt och hennes föräldrar och gå på stan lite alt, Nacka Forum elelr så, o bara va. Skönt. Men vilket jävla vägg det står, som jag ska ta mig över. Men längtar ändå.

Det går från noll till hundra, Per kan säga något och jag hör mig själv skrika i falsett tillbaka.
Fast jag vet inte varför. Per är världens finaste, och vi har det så himla bra.
Men jag vill ha tillbaka mig själv.

Att min chef fick sparken rubbade mitt fotfäste. Jag orkar inte riktigt med förändringar just nu.
och detta var den största förändringen som kunde ske just nu.

Jag orkar inte ha kallt hemma, men jag orkar inte heller tjata o fixa så de bostadsbolaget fixar.
Kan få lite panik i mig själv, men orkar inte låta paniken komma fram.


I veckan runt 11 februari, går jag, om jag inte fått jobb, såklart, på semester.

Och kommer inte tillbaka mer.
Ro.