Under den här fliken kommer jag länka till mina inlägg om Psoriasis Artrit som producerats efter 3/5-2011.
Jag har bestämt mig för att dela med mig av allt jag har upplevt och upplever.
Kan jag få någon annan att känna igen sig och veta att denna inte är ensam så har jag lyckats.
2011-09-05
Att ha psoriasis artrit är skit.
Ibland.
Ibland inte.
Det viktigaste är att lära sig hantera den, men även att leva med den.
Min Pso tar ibland över mig. Jag låter den göra det trots att jag vet bättre.
Den tog mig dock till Benicasim i maj och för det är jag tacksam till er, skattebetalare.
Jag mådde så bra o kände mig frisk när ja kom hem.
O man känner sig aldrig så sjuk som när man kommit ner.
När allt analyserar om vart man har ont och HUR or man faktiskt har.
Så ställer jag det i perspektiv med att Tjoffsan föddes med cancer.
Vips va Man helt plötsligt slutar tänka negativt.
Mina 2 brorsdöttrar.. De ger mig så mycket. Med dem, är jag inte sjuk.
Jag kan känna mig hindrad ibland, men ser man på mina armar så är de aldrig så starka som de timmarna jag har med töserna. Jag får sota efteråt, men det gör jag så gärna.
Jag ska lyfta o bära o kasta o snurra. Toka mig. Busfaster, de e jag det.
Min sambo vet Vad det gör med mig. Inte så många andra. Ser äR bara töserna jag offrar mig själv så mycket för. Annars MåSTE jag se mina begränsningar, töja dem men inte låta dem brista.
Ibland kommer känslan av maktlöshet att Ingen förstår.
Ibland fattar inte de som mest av allt borde fatta heller. Men de e så det är.
Ofta vill jag inte tjata, påminna, bortförklara. DU kanske tror jag skyller ifrån mig, jag vet att jag tänjer gränserna för mycket för ofta. Därför orkar inte kroppen = sova vill den.
Ibland vill man så mycket.men så inser man.
Igår söndag, ställde jag in en promenaddejt, för att svörmod skulle svänga förbi, och för att jag ev skulle handla på pekås åt momma.
Det i samband med en far på middag, blev för mycket. Ja la mig i soffan o sov i 1,5h istället.
Vaknade 3 ggr o sa Förlåt till min sambo för att jag sover- igen.
Min hjärna orkar inte. Min kropp blir trött.
Vet ni vad det bästa är? För mig, är det jobbigt? Men OKEJ!!
Om mina vänner inte pallar eller inte förstår så är det upp till dem.
Trist men sånt är livet,
Som min favvostämpel säger, Books and friends should be few and Well choosen.
Så ärä!
