Det finns en bloggerska som inte är värd att nämnas vid namn här, som för ett tag sen (en vecka sen?) skrev om graviditet och om missfall.
Jag kände att det är inte värt att kommentera det hela.
För det som skrivits är så idiotiskt.
Nu råkar hennes ex svåger skriva en debattartikel.
Och den är bra. den är rätt.
Flera (många? det kan jag inte svara på.. eftersom det är ett lock som ligger på) i min omgivning har fått missfall. Ibland vet man inte om att barn ens funnits på tapeten, förrns efteråt, andra får man höra om på studs, och många får man nog inte höra om alls. Jag blir ledsen, ledsen för deras skull.
Här hade jag tänkt skriva en klyscha, men avstår.
Men Calle, har rätt i det han skriver. Man måste våga lyfta det.
För annars står man där ensam. Paret är ensam. Lyfter man och pratar om det så får man höra att flera varit med om samma sak. Och man är inte ensam.
Härmed skänker jag en tanke till alla er.
Och en förbannad svordom till en människa utan som helst empati.
3 kommentarer:
En riktigt bra krönika av yngre herr Schulman. Det han skriver om stämmer verkligen; varför prata tyst om det? Det finns det ju ingen anledning till tycker jag. Det är ju bättre att prata om det och få stöd i en så pass jobbig situation än att riskera att folk tycker man är sur o grinig hela tiden.
Och av någon anledning så förstod jag precis vem du menade när du skrev "en bloggerska som inte är värd att nämnas vid namn" :)
för att bloggerskan är så idiotisk. svårt att undgå. och för att unge herr schulman skriver om det....
för att bloggerskan är så idiotisk. svårt att undgå. och för att unge herr schulman skriver om det....
Skicka en kommentar