Påminner mig om:

En schweisiska (ja.. hm.. den där stavningen är lika som mitt uttal. rätt knepigt) i thailand.
Hon skulle bli smal på sin resa. Hon låg brevid mig. varje dag. på stranden. Brevid henna låg ett italienskt par. till vänster om mamma (o slutligen till höger om mig när hon från Schweiz åkt hem) låg två finskor. vi låg där vi. varje dag. Samma ställe. Vår strandpojke hade inga problem med vilka vi var. O inte heller personlen i kiosken. Mamma visade sig bara o sen sa de: Två magnum. We bring you. ELLER. Två hamburgare. We bring you. (En dag skulle jag ha cheeseburgare, då blev det förbryllat ett tag.. :D).
MEN iaf. Hon skulle bli smal. Hon från det där lilla landet. Hon var inte världens tjockaste från början men hon åt iallafall: Ananas. Färsk. Som jag åt den nu fast utan skal förstås. och clementiner. Sen borstade hon tänderna. o spottade på sanden. mellan oss. så det skvätte på mig. usch, äckligt. men så var det. varje dag. sen gick hon. i timmar, fram o tillbaks. o var borta. o sen kom hon småspringnas. o låte mer ananas, somnade o försvann som en vind. En spännande människa. Jag var såååå nöjd när hon inte återkom. Då slapp jag vakna av att jag fick hennes spott på mig. Men hon åt ananas till frukost o lunch, o sen thaimat på kvällen.
jag tänkte: så kanske man skulle gjort. Men jag var så nöjd med att få äta en magnum till fika o en burgare på lunch o ibland (?) en pizza till middag.

vart jag vill komma. är att ananas fastnar i tänderna.
så jag förstår att hon petade tänderna efter varje gång.
men ändå.
jag minns henne såväl nu.
Lätt speciell.