o även om det inte är så uppenbart nu så har jag en känsla.
vet inte riktigt vart den kommer ifrån, eller hur jag ska förändra tanken. jag är självklart uppenbart medveten om att det är mina tankar det handlar om.
rädsla, osäkerhet och gamla gamla tankar som ligger o skräpar som förstör i nu tiden.
jag vet att det är annorlunda, men ändå så kan jag ibland börja fundera och med tankarna kommer all skit upp igen. skadad. genom rehabilitering så läker såren. men det är jobbigt innan dess. och hur man ibland tror man att man är klar o färdig, men nej nej, det är man inte.
Ofta klarar man att balansera det hela och att det hela tiden väger åt det positiva hållet. ibland blir det dock som nu, när det väger över åt fel håll. utan att man kan göra något. eller rättare sagt, man vet vad som krävs och det är för långt bort för att det ska kännas som att det nånsin kommer ske. tvivel och tanken "vore det inte bättre om"? svaret är nej nej nej. men den finns där ibland.
helt enkelt. saknad kan ibland bara bli för mycket.
jag hatar´t.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar