Tröttheten vs kissnödogheten, den senare vann. Telefon med så jag inte somnar på toa. Hände senast 01.15 inatt.
Mycket trött Fröken.
Mycket förkyld Fröken.
Så jag kan inte ( om jag nu skulle vilja ) hälsa på gamlingen på sjukhuset. Nu vill jag inte heller, tror jag. Alltså det är fan inte lätt, det är det inte. Så litet strå av förnekelse i allt det klara så man (jag) går ett dygn av att bara i förväg grina 1 gång per dag.
Fint att jag läser varje reaktion o hittar en fas eller copingstrategi.
Men inte hjälper väl det ;-).
Mitt i allt, så kommer annat upp, som jag inte vill peta ens litegranna i, viöket gör att jag bara blir mer introvert i mina tankar o masken blir mer stabil.
Masken som jag gärna skulle ta av mig. Dock finns det ljusglimtar i mitt liv, väldigt många och stora. Som ja klänger mig fast i.
Inte när det liksom är så jävla svårt på annat håll också.
Status: inte mitt ansvar.
Status2: kommunikation? Vad är det?
Status3: ligga? Luggit! Ligger inte än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar