På tisdag har jag telefondejt med min läkare.
Jag är JÄVLIGT less på att inte kunna jobba.
Jävligt less, på att vara däckad, av en förkylning, liksom.
Så enough is enough.
Jag måste sluta ta tabletterna som gör att mitt immunförsvar suger.
De tabletter som gjort att jag sedan oktober/novemver 2008, INTE haft ont i lederna.
Inget ont som man ens kan prata om.
(jo, jag har väl pratat om tummen, men det är ingenting jämfört med hur det är att ha ont i fot, tå, rygg, nacke, knä. Samtidigt.)
Nu är jag less på't. Att inte ha immunförsvar.
Så därför är jag nu livrädd inför att yppa orden,
"Jag har hellre ont, än är ständigt förkyld".
Jag tror jag kommer grina på jobbet på tisdag. Det är ett rätt tufft beslut.
Livskvaliten är inte så hög nu, inte dynghög med stela leder heller.Pest eller kolera? Men jag väljer dock att ta chansen att få ont. Bara jag får vara frisk!!!!
Som kloka mamma sa, så kanske jag inte får så ont. Kanske bara lite. Vem vet?
Kanske finns någon annan lösning, nu när denna inte fungerar?
Men som det är nu går inte. Jag kan inte ha det såhär på jobbet.
Jag vill jobba. Jag vill inte vara sjuk.
Fatta hur lågt man står på listan att ha kvar på anställning, när man är sjuk OFTA.
Det finns fler anledningar. En anledning som jag tänker såhär: Det får göra hur ont det vill. För om jag är frisk och kry och utan bassilusker, så är det ALLT.
Idag har varit en beskedens dag.
Både får mig att gråta en skvätt. Av olika anledningar.
Men jag är så fylld av kärlek, tro och hopp, mest kärlek dock så att allt kommer bli fint.
Idag fick jag kort av mamma, på fina Tove Tupplur och bästa 3 åringen Levisia. Fasters små älskade skruttungar! Jag längtar efter er så mycket. Ska ringa till båda nån dag (imorgon, om nån av dem svarar såklart) och få höra deras röster. Jag tror dock, jag kommer förstå en av dem bättre än den andra... :D
Åh. The Kärlek.
Jag tror jag kanske ställde in bowlingen förut.
Nu känns det som jag behöver komma ut o träffa folk, och leva mitt liv.
O om Ylva kommer hem nästa helg? I need a little tjejdos också.
4 kommentarer:
Yes I´m coming home!! Jag röstar på party på lör....Em sa att katta var sugen oxå!
Att ha ont är helt klart lite bättre än att vara ständigt förkyld och inte kunna jobba. Enbrel är biologiskt och inte farligt alls - kan ju vara ett alternativ ifall smärtan blir för stor efter du slutat med tabletterna. Jag tar ju Enbrel och jag har inte ont mer än stelheten på morgonen som kan smärta ibland.
Prata med doktor om det som ett alternativ i framtiden om du inte står ut.
Håller tummarna för att det går bra för dig iaf. Och om du vill så får du låna senaster numret av PSO tidningen (om du nu inte fått den förstås) - hela numret handlar om PA.
Emma: jag lånar jättejättejättegärna senaste numret, får ju inte den eftersom jag inte är medlem..
just nu, hellre smärta OM det blir smärta.. vem vet? Hellre smärta än ständig förkylning, och att vara sjuk. Att vara sjuk jämt fungerar inte i framtiden om jag ska kunna göra det jag vill göra. Så jo. Biologiskt får de bli, inget jävla tablettskit. No moore. Frågan är om det hänger på att jag står ut, det är nog mer vad Per kommer stå ut med. är ju inte mitt vanliga jag när jag har ont.. *hehe*?
fast jag är livrädd för att gå tillbaka till smärtan. been there, done that.. du vet........ rädd... men får väl gå tillbaka till c-uppsatsen komma ihåg vad jag lärde mig där.. :D Hur man hanterar de!!
Ylva: Jag röstar för inget party, men en förfest med er. Att få hänga med er o bara va.Få tänka på andra ting än vad som nu snurrar. Kram!
Ja precis. Smärtan kan man ju göra något åt - konstant återkommande förkylning kan vara lite svårare att göra bot på. Helt klart värt det för att kunna göra det man vill. Ska läsa tidningen under veckan så kommer jag förbi med den och dina filmer någon eftermiddag eller nästa helg - när det passar.
Om du vill läsa andra nummer så säg till så kan jag nog leta fram några till - pappersskräpet har ju inte kommit längre än till hallen ;-)
Skicka en kommentar