Eller ja, ni fattar att jag syftar på Tomas Tvivlaren?
O inte så mycket personen i sig, utan att faktiskt bara syfte på ordet, inte namnet.
Tvivlaren.
Att tvivla.
Ni vet hur det är. Man står i slutet på något. Bländas av det där ljuset. som man ser i slutet av tunneln. Det ljus man ska kliva in i, det nya delen av livet som ska börja, lämna det som man avslutar. Det finns inga gånger som man tvivlar på sig själv så jävla mycket som just då.
och med DÅ, menar jag Nu. Ju mer jag får veta, ju närmare vi kommer avfärd, ju mer tvivlar jag.
Jovisst, jag är "Utbildad"- men har jag lärt mig något under alla år? För alla det många många tusenlappar som jag spenderat på min utbildning?
Svaret är: Nej det tror jag inte.
Vad jag vill göra är att stänga in mig i tre dagar nu och plöjja genom varenda jävla liten bok som jag har. psykologi. hur gör man?
och hur gör jag i verkligheten?
Det är dags att ta de första stapplande stegen i det nya livet. Arbetslivet.
Jo, det är prövevakt jag ska göra. men det är 4 dygn som är starten på det där livet.
Att stå upp till de förväntningar som folk har, alltså, förtroendet att ha blivit "rekommenderad" o därmed måste visa att jag är värd förtroendet, från vännen, och från vännens chef.
Jag lutar mig på att jag är utbildad.
I nästa stund kommer jag på att jag fan inte kan. Ett enda jävla dugg. inte lärt mig ett jota.
Ja men hur fan ska det gå?
O så kommer de igen. Tårarna. Stresstårarna. Nervositettårarna.
Men långt där inne, ruvar en känsla, jag kan ju.
jag är lugn o trygg och så hör jag gull Danis röst- Jag tror det är något för dig. Du passar som sådan. Det fixar du. Gu va kul för dig Heléne. Fan vad vi är bra som styrt upp oss såhär.
Sen kollar jag in de där tre prickarna som kommit fram på benet.
Stress-psoriasis.
då inser jag att jag måste fan ge mig. det är lugnt, jag väägrar falla ner i stressgropen och bara för att jag tvivlar ge mig själv psoriasis. igen. NEJ.
Men hur tar man sig ut ur det hela?
hur slutar man tvivla?
Det gör man väl inte? Förrns man ser att man är i situationen och klarar av det.
När jag är i situationen så tror jag inte att jag fattar att jag klarar det. För ingen är så bra att tvivla på mig, kritisera mig och inte se vad jag gör och vad jag kan som jag själv.
Alltså, Jag ser på Ystad-Haparanda, och det handlar om att samla in pengar mot Prostatacancer. Sveriges vanligaste cancerform. och ja, fixa ett botemedel, så att folk slipper dö. så att människor slipper förlora sina fäder och makar, bröder och bästaste o äldsta vänner.
Ja. såklart har jag smsat YH till 72900 och gett 50 spänn. det är ett litet litet bidrag, men alltid något.
Update:
Och jag inser att när jag tvivlar på en sådan stor bit. Tvivlar jag på allt annat. Förutom att jag kan gå ner i vikt. Där jag har en egen kontroll. SKöter jag mig, går jag ner. Vilket jag gjort idag alltså. Skött mig.
På allt annat tvivlar jag. Kan ju inte styra. o blir lätt sådär... ah men helt lixom...
......... Svag i huvudet.
o längtansfull över att inte vara svag i huvudet. att känna mig säker. vore trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar