jag är en vända kappan mot vinden tyckare..
Om jag håller med så kommer ingen konflikt och om ingen konflikt kommer så kommer det inte gå så långt som personangrepp (Det går typ aldrig till personangrepp har jag NU lärt mig, men rädslan för just det har funnits) och då kommer ingen kunna säga” men du är ju tjock, du ska inte ha nån åsikt”. Så tänkte jag...
...tills jag började gå ner i vikt. då gjorde jag en jättesväng med MIG! Insåg att det är mig det gäller och det är bara jag som kan göra mig lycklig. Så jag började ha åsikter. Om Allt. En enkel sak: Den där klänningen va fin, eller hur? så säger den som får frågan, Nääe! usch.. jag kan fortfarande känna att jag behöver förklara varför jag tycker klänningen är fin. att den gärna fick ha en annan färg etc.. alltså eg underminerar min egen åsikt.. Men, förut sa jag aldrig att jag gillade något.. för jag viste inte vad de andra tyckte, och jag ville vara på deras linje..
Nu har jag övat att ha min egen åsikt, i snart ett år, massa har hänt och jag har fått många uplevelser och tankar kring det.. mest av allt är jag JÄTTEGLAD!!! Det är fint att kuinna säga vad man själv tycker, och stå för det..
Skulle vilja kunna ta konflikter bättre, men jag ger ofta vika. Eller säger fortfarande ibland inte “hela sannningen” för att de blir lugnast så..Men jag övar.. Det är skönt att öva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar