De var tight. Det var nära. Det var bra.
Det var riktigt spännande.
De sista två minutrarna. DÅ andades inte jag.
Jo de gjorde väl.. För 5 väldiga skrik, som nog uppskattas av grannarna att de kom nu.. Och inte 03.00 på morgongen! (som på söndag.. när det är very mycket måste. hm.)
När slutsignalen ljöd.
Ja. Då grinade Fröken Finemang.
Fy fasen.
Handboll när den är som bäst.
Möter Brasilien på Söndag morgon.
Hoppas det inte bli lika spännande då. För min skull. Och för grannarnas skull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar