Viktväktande

Denna veckan har det gång på gång slagit mig hur duktig jag faktiskt är med mitt viktväktande. Att se siffror man inte sett på länge är kul, men att lägga ihop totalsumman är fantastiskt mycket roligare. Centimetermässigt händer det inte jättemycket, men jag gissar att jag inte mäter på samma ställe gång på gång. För kroppen blir mindre och mindre. Totalsumman är relativt stor just nu, jag kan se det. men i det stora hela så är siffran fortfarande bara 1/3 del av vad slutsumman kommer hamna på. Det är så jävla mycket till som ska bort. Dessa 19 kilon som jag ätit bort har gått fort, jag får peppande kommentarer om hur målinriktad jag är och vilken järnvilja jag måste ha. Det är jättekul att det ser så ut, men det stämmer inte riktigt. Kiona bara rasar, jag ser inga svårigheter i det. och det är väl DÄR min vilja, målinriktighet egentligen ligger, fast jag kan inte sätta finger på det själv. Jag kämpar inte för att nå målvikt just nu, jag bara ÄR. Givetvis gör jag val, medvetna val! om vad jag stoppar i mig. När jag pluggar kan jag känna att jag är på väg in i köket för att få tugga på något, men stannar i öppningen säger högt: jag är inte hungrig, jag är ju inte ens sugen och det är inte dags för mellanmål än på en timme, flinar lite åt mig själv och går tillbaka till datorn. Men det är ju dessa rutiner jag haft förut som jag nu sätter stopp för. Jag äter nästan aldrig riktigt godis. Japp, Pigall, lösgodis, lösgodis har jag ätit två gånger senaste halvåret, och japp eller pigall inte alls. Det är en sjuk förändring. Vvbars äter jag i stort sett varje dag, det är inget godis utan hjälpmedel säger min konsulent och jag tror på det. Det får mig att avstå. Mörk choklad finns alltid i kylskåpet och det äter jag när suget blir för stort. 2 rutor= 3 points och sen är jag inte ett dugg sugen på något annat. Jag har en jättelång väg att vandra, men är glad att det finns människor som vågar säga det syns, oj, du blr bara mindre o mindre etc. Sedan finns det de som inte säger någonting alls, som man träffar, som man tycker borde se, men jag blir bekymrar mig inte längre, de får tycka va de vill, och vara tysta när de vill. Men när någon säger något, så blir man glad. Ibland får man hälsningar genom andra: tänk vad mycket roligare om de sagt det när de träffat mig. Men jag vet att det kan kännas känsligt. Jag försöker nu lära mig att när man har en komplimang på tungan, så gör det inget att säga det. Jag försöker nu att faktiskt sprida mina komplimanger, kanske för att jag kan känna att jag hellre får det rakt till mig än hälsat genom någon annan! Kanske för att jag inte vart så sugen på att ge komplimanger förut, av massa olika orsaker! Men nu är det okej! det är roligt! en rolig positiv sak som kommit från viktväktandet. Jag hoppas att nästa 19,7 kilo går i samma takt, och i samma känsla! Att det inte känns svårt eller jobbigt, ibland känner jag mig oförtjänt av nedgången (som i måndags), och ska börja försöka att inte prata bort duktiga resultat, eller prata bort komplimanger, utan faktiskt ta åt mig. Varje osvensk o suga åt mig varje eventuell komplimang :). Pratade med mamma förut och jag sa med en skämtton: Bara för att du viktväktar så ska väl inte Jag drabbas, jag vill ha revbensspjäll, mammas köttbullar, prinskorv på påsk (jul midsommar, skitsamma samma mat är det :D) iallafall.. *fnissfniss*. Fick svaret: Vem är det egentligen som styrt in oss på denna banan, (eller Banan:)?) Det är ju jag.... Jag, inspirerade. Dags att faktiskt inse detta. Jag tog ett steg till ett hälsosammare liv och inspirerar både mor o far.. Coolt. Duktigt. Idag är jag jävligt osvensk ch klappar mig själv på axeln, säger Fan vad jag är duktig! Jag är jävligt duktig, som går ner, tar tag i och kämpar! Kan ju bara se mina 19,7 kilo som ett kvitto på detta, och att faktiskt inse att om en vecka eller två eller tre (vem vet vad kroppen säger, diskuterade just kvinnlig o manlig viktpendling med Pi igår:D) har gått ner 20! kilo! 20!!!! kilo! Att jag klarar detta är fantastiskt! Nu är det 1/3del gjort, och 2/3 påbörjas om någon vecka :) fantastiskt kul ska det bli o se de siffrorna!

Jag kan säga att det finns flera som inpirerar och är ett riktigt fantastiskt stort stöd i min viktminskning.
jag tänker inte nämna några. Men jag tror att ni vet vilka ni är. Och så finns det några som ska ta åt sig som kanske inte vet det riktigt. Så ta åt dig du med!
Jag tänker nämna Familjen och låtsaskusinen, Tack! Och Sara och Marie och Pillan, som vart med på nätet sedan min start, och jag tror det kommer hänga med tills målvikten och även efter det tror jag :)


Stort tack till Angela som inspirerade detta inlägg, utan att veta om det riktigt hihi