Jag har en Teori!

Först o främst! Det är fantastiskt intressant att läsa psykologi!
Dagens föreläsning kallades: narrativ psykologi, Kommunikationsanalys och diskursanalys!

Del 1:
När vi kom in i klassrummet så hade läraren, Birgitta, förändrat bänkarna, och det gav oss en viss förvirring. Vilket "vi" påtalade, ch vi skulle återkomma till detta..
Hmm iallafall, vi var två som kom samtidigt och sen kom ytterligare två som verkligen påtalade detta, vi andra två satte oss tysta med förvirrade, på det ställe som skulle placera oss närmast där vi brukade sitta.. När den femte personen kom så sa inte han något om bänkarna, men vi som precis pratade om det, såg hans blick, han fick jättestora ögon, men satte sig närmast där han brukade sitta..
Sen fick jag sällskap i min bänk av A som sa: Guu va konstigt bänkarna står, ska de stå så?
Lite trött som jag är på denna A så svarade jag kort och koncist: det är avsiktligt.

vad jag vill komma till.. visst är det sjukt att vi, en klass på 9 personer, inte vet hur vi riktigt ska hantera när bänkarna, med sittplatser för 45 pers inte står som de brukar.. ?? Hur vi har gjort revir där det är okej att sitta..
Och att det är sååå svårt att hantera när det inte blir som man tänkt.....


Del 2:
Vi kom i på kommunikation, och Birgitta, föreläsaren tyckte att kommunikation är lika med relationer. Utan kommunikation, ingen relation, men det kan givetvis också vara en tyst relation.
Alla? våra föreläsare är legitimerade psykologer, vilket innebär att det är rätt beteende medvetna.. Ser precis hur man tycker och är, känns det iallafall :)
Iallafall så identifierade hon "pratarna" o T, Jag o A som tysta. Och än så länge var det okej att vi var tysta, men några timmar till så kunde relationen vara förstörd.. (Vi var tysta hela föreläsningen, som vanligt ;))
Birgitta fortsatte prata och vi pratade om tystnad i kommunikationen....! Här kommer det superintressanta! Iallafall! Så pratade min bänkgranne om detta, att ibland är det skönt och visar på tillit och förtroende, ibland funkar det inte att vara tyst.. och det var Då det klickade!
I tisdags hade jag en väldigt intressant/irriterande diskussion/dispyt med just A o en annan. Diskussionen kom från att jag varit tyst. IDAG! inser jag att min tystnad, gjorde på A o C osäkra, (mest A) och hon kunde inte hantera tystnaden och var då tvungen att "hitta fel". I sällskapet så klarades inte min tystnad av, och istället skulle jag följt diskussionen om barn och hästar och hundar, istället för att följa föreläsarens instruktion och läsa pappret vi skulle diskutera senare.
Mycket intressant! Efter denna insikt! SÅ: var jag givetvis tyst mot A, och som vanligt mot Söta P o A och även A som satt med oss under fikarasten som är mina nya friends i skolan!
Efter rasten beslutade C att åka hem, och sa: Hur är det Heléne? - bra svara jag. C: jag tror inte det; du är inte den vanliga Heléne. Jag: JO, men det är bra C: jag tror inte på det. C: Du får ju tro va fan du vill, jag struntar i det o du borde lita på vad jag säger.. C: fniss ja jag tror ju vad jag vill .....................
Iaf: jag är trött på att folk tror det är "fel" på mig för att jag är tyst.. Helt jädrans ärligt, jag pratar med de jag vill och pratar inte med de jag inte vill!

I fortsättningen ska jag umgås med P o A på rasterna, för då har jag trevligt! :-)


Nu, ska jag städa, cykla och diska, men inte helt i den ordningen!
Även så ska jag lyssna på hög musik och dansa osexigt på vardagsumsgolvet!
Tjingeliing!