en om dagen.
En dag fick jag nog.
Jag hade en vän som var anmäld.
Olika dagar och möjligheter gjorde att jag gick en annan tid.
Och sen en annan dag. Vi kanske gick på två-tre möten tillsammans, min vän och jag.
Sen handlade det inte om vi. Det handlade om mig.
Ingenting stoppar mig. Folk kommer och går. Jag består.
Eller jag kom och gick och är nu tillbaka.
Men to the point. Jag har haft sällskap på resan, som kommit och gått.
Men det hindrar inte mig från att fortsätta.
Det är min resa. Mig det handlar om.
Jag visst inte den augusti dagen att det skulle bli så. Jag trodde inte att jag hade det i mig.
Maria-Therese, hon va där, från dag ett. Ett ständigt stöd.Oavsett vad det står på vågen är hon där. Alltid.
Min resa, mina beslut, ingen kan ta det ifrån mig, det ska alltid handla om att jag tar beslutet och jag gör resultatet.
Att våga ta steget in på ViktVäktarna i augusti 2007 är ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Mitt bästa och sämsta minne. Hur kan de gå så långt? Det frågade jag mig då.
Nu har jag gått upp allt jag gått ner, och lite till. Men jag är på väg ner igen.
Med ett annatlugn i kroppen. Till en viss punkt förstås.Alltså. Det får ju vara nån måtta på det hela.
Idag ser jag tillbaka på tre år.
Tre år av viktväktarbloggande.
Tre år av vägning en gång i veckan. och om inte på plats så har tanken på vägning funnits där även när jag inte var inskriven i viktväktarna.
Att jag går ner i vikt, har fått mig att få så många vänner, i olika åldrar. Olika vänskapsrelationer.
Jag är så glad för det. Super duper mega glad.
All kärlek till er.
6 kommentarer:
så sant, det är Din resa! Och du reser väldans bra;)
jag är väldans glad att jag hittade din blogg för att dela framgång och motgång och annat värdsligt med dig=)
kram!
Jag är likaglad att du hittade hit så jag KAN dela allt med dig!
Kram!
Så sant! Jag önskar jag bara kunde ha lite av din vilja i mig nu. För jag viiiiiiiiilll så jag går av men jag gör helt annorlunda :P Men jag får nog snart nog jag också. Just nu är jag bara totalt vågrädd för jag inser att jag väger mest någonsin. Blä
Kram på dig! från Dani och Lillen
Elin: Snart får du nog. Igen. Och då kör vi.. Igen. Du och Jag. Jag har jäääääättelångt kvar tills jag kommer så vi kan köra sida vid sida.. *hehe* men Tillsammans är vi starka! Och du.. de kan ju va så att när du ställt dig på vågen, så... kanske du får nog då.. Ställ dig på vägen..
PUSS Elin!
Dani: Största kramen till er!
Vad bra du skriver! Och du har heeeelt rätt! Det är bara din resa precis som min resa är min. Det är vi själva som gör ett val. :)
jag är glad att jag träffade dig genom viktväktarna och att M-T gav mig din bloggadress! :D
Skicka en kommentar